Carl Ludwigs bidrag till kardiologi
de grundläggande instrumenten för mätning av funktionella kardiovaskulära parametrar och de viktigaste upptäckterna som gjorts av Carl Ludwig och hans lärjungar i kardiovaskulär fysiologi beskrivs och sätts i perspektiv när det gäller vidareutveckling av hans metoder och tankar. Den viktigaste apparaten var kymografen, som för första gången möjliggjorde inspelning och dokumentation av funktionella parametrar. Detta instrument användes också för funktionell utvärdering av det isolerade perfuserade grodhjärtat som utvecklades av Elias Cyon i Ludwigs Leipzig Physiological Institute. I det isolerade grodhjärtat upptäcktes viktiga fenomen som trappan (‘Treppe’), den absoluta eldfasta perioden och all-or-none-lagen i hjärtat. Det isolerade hundhjärtat användes för att bestämma ursprunget för det första hjärtljudet, vilket karakteriserades som en muskelton. För att mäta regionalt blodflöde och så småningom hjärtutgång designades en flödesmätare (‘Stromuhr’). Exakta mätningar av hjärtproduktionen blev endast möjliga när Adolf Fick hade utvecklat sin princip, som fungerade som grund för de moderna indikatormetoderna. Cyon och Ludwig upptäckte också depressornerven, som utgör grunden för baroreceptorreflexen. Slutligen uppnåddes den exakta lokaliseringen av det vasomotoriska centrumet i den ventrolaterala medulla i Ludwigs Leipzig Physiological Institute. Detta bekräftades mer än 100 år senare med moderna neuroanatomiska metoder som använder retrograd axonal transport. Således gjorde Ludwig och hans forskare stora betydande bidrag till kardiovaskulär kunskap som kan anses utgöra grunden för modern kardiologi.
