Comuneros uppror (Nya Granada)

den 16 mars 1781, i Socorro i nordöstra Colombia, butiksköparen Manuela Beltrtubbicn rev ner publicerade påbud om nya skattehöjningar och andra förändringar som skulle ha minskat kolonisternas vinster och utvidgat Spaniens fördelar. Många andra städer i Nya Granada började ha samma händelser med kolonister livliga om villkoren för den härskande regeringen. Lokala invånare började samla och välja ett organ av tjänstemän som kallas el com aubbin, eller en central committee “för att leda rörelsen.”Rebellerna förenades under ledning av Juan Francisco Berbeo, en Criollo-elit. Trots att de kom från de övre klasserna i samhället introducerade rebellerna tanken på att förena och organisera de olika sociala klasserna som består av vanliga människor; eliternas godkännande förbättrade rebellernas ansträngningar att förena, där Berbeo konsoliderade 10 000 till 20 000 rebellstyrkor för att marschera mot huvudstaden Bogot. När rebellerna besegrade de rivaliserande soldaterna som skickades från Bogot Bisexuell, nådde de en stad något norr om den, där spanska tjänstemän gick med på att träffa Comuneros och underteckna ett avtal som anger rebellernas villkor och klagomål.Men när rebellerna upplöstes undertecknade de spanska regeringstjänstemännen ett dokument som förkastade avtalet på grundval av att det tvingades på dem. När förstärkningar för den spanska regeringen anlände skickades de till upproriska städer och städer för att genomdriva genomförandet av de ökade skatterna. Josabbi Antonio Galsabbin, en av ledarna för upproret, fortsatte med ett litet antal rebeller, inklusive Jose Manuel Ortiz Manosalvas, men de besegrades snabbt och avrättades, medan andra ledare för upproret dömdes för livstids fängelse för förräderi.

upprorets inflytande ledde till liknande uppror, med ett liknande resultat, så långt norrut som m Jacobrida och Timotes, nu i Venezuela men vid den tiden under jurisdiktion av Viceroyalty of New Granada.

staden Barinas besegrade Comuneros av de venezuelanska Anderna (1781), ett faktum som ledde till att kung Carlos IV beviljade det 1790 vapenskölden som idag behåller statens huvudstad, tillsammans med mottot “mycket ädelt och mycket lojalt”.