Lycerius

Lycerius, en Reddit-användare, publicerade på webbplatsen Reddit om hans 10 år av civilisering II på en oändlig kamp som heter “det eviga kriget.”

han kan höras diskutera sin erfarenhet på BBC Radio 4 today-programmet (från en intervju onsdagen den 13 juni 2012).

Originalpost

hans ursprungliga inlägg på Reddit:

jag har spelat samma spel Civ II i 10 år. Även om jag var föråldrad blev jag fascinerad av det här spelet, för när Civ III släpptes var jag redan långt in i en avlägsen framtid. Jag tänkte då att det kan vara intressant att se hur långt in i framtiden jag kunde komma och se vad konsekvenserna skulle vara. Naturligtvis spelar jag andra spel och har ett liv, men jag återvänder ofta till det här spelet när jag inte gör någonting och fortsätter. Resultaten är som följer.

• världen är en helvetisk mardröm av lidande och förödelse.

• det finns 3 återstående supernationer år 3991 A.D, varje konkurrerar om knappa resurser kvar på planeten efter dussintals kärnvapenkrig har gjort stora delar av världen obeboeliga ödemarker.

– iskapslarna har smält över 20 gånger (på något sätt) främst på grund av de många kärnvapenkrig. Som ett resultat är varje tum av mark i världen som inte är ett berg översvämmat träskmark, värdelöst för jordbruk. De flesta av dem bestrålas ändå. – Som ett resultat är stora städer en sak av det avlägsna förflutna. Ungefär 90% av världens befolkning (vid sin topp för 2000 år sedan) har dött antingen från kärnvapenförintelse eller hungersnöd orsakad av den globala uppvärmningen som har lämnat absolut noll åkermark till gården. Ingenjörer (late game worker units) är alltid upptagna med att kontinuerligt bygga vägar så att nya trupper kan nå frontlinjerna. Vägar som förstörs nästa sväng när fienden går. Så det finns ingen tid att rensa träsk eller städa upp kärnkraftsfallet. – Endast 3 super massiva nationer är kvar. Kelterna (mig), vikingarna och amerikanerna. Mellan oss tre har vi erövrat alla andra nationer som någonsin har funnits och assimilerat dem i våra respektive imperier. – Har du hört talas om 100-åriga kriget? Prova 1700-åriga kriget. De tre återstående nationerna har varit inlåsta i en evig dödskamp i nästan 2000 år. Fred verkar omöjligt. Varje gång en eldupphör undertecknas kommer vikingarna att överraska attackera mig eller amerikanerna nästa tur, ofta med kärnvapen. Även när FN tvingar fram ett fredsavtal. Så jag kan bara anta att fred kommer bara när de utplånas. Det är detta som fortsätter kriget ad infinitum. Har någon av er gamla Civ II-spelare där ute någonsin haft detta problem i det sena spelet? – På grund av SDI används ICBM vanligtvis bara mot härar utanför städer. Istället attackeras städer ständigt av spioner som planterar kärntekniska enheter som sedan detonerar (något jag saknar mycket från senare civ-spel). Vanligtvis är nackdelen med detta att varje nation i världen förklarar krig mot dig. Men detta är redan fallet så det är inte längre avskräckande för någon. Själv ingår. – De enda regeringarna kvar är två teokratier och jag själv, en kommunistisk stat. Jag ville förbli en demokrati, men senaten skulle alltid överstyra mig när jag ville förklara krig innan Vikingarna gjorde det. Detta skulle fördröja min attack och göra min tur och ofta mina planer värdelösa. Och naturligtvis skulle Vikingarna då bryta eldupphöret som urverk nästa tur. Något jag också saknar i senare civ-spel är lite internpolitik. Hur som helst, jag var tvungen att göra sig av med demokratin för ungefär tusen år sedan eftersom det hotade mitt Imperium. Men naturligtvis hatar folket mig nu och några år sedan dess finns det massiva Guerrilla (late game barbarians) uppror i hjärtat av mitt imperium som jag måste ta itu med vilka saps resurser från krigsinsatsen. – Det militära dödläget är lufttätt. Det sena spelet i civ II är perfekt balanserat eftersom alla återstående nationer redan har all teknik så det finns ingen fördel. Och det finns så många enheter på en gång på kartan att du kan förlora 20 tankenheter och inte få dina linjer bucklade eftersom du har en konstant ström som rör sig framåt. Det betyder också att städer inte bara är små städer fulla av svältande människor, men att du aldrig kan förbättra staden. “Så du vill ha en spannmålsmagasin så att du kan äta? Ledsen; jag måste bygga en annan tank istället. Kanske nästa gång.”- Mitt mål för de närmaste åren är att försöka avsluta kriget och därmed använda ingenjörerna för att rensa träsk och nedfall så att jordbruket kan återupptas. Jag vill återuppbygga världen. Men jag är inte säker på hur. Om någon av er gamla Civ II spelare har några råd, jag lyssnar.