Test
Robert Dahl har berömt hävdat att demokratin har genomgått stora förändringar från starten till idag, bland annat från de demokratiska stadstaterna till nationalstaterna, från småskaliga politeter till massdemokratier. En gemensam identitet bland folket i en politik utgör hörnstenen i legitimiteten för majoritärt beslutsfattande, som uppfattas av medborgare i ett demokratiskt system. Att känna en del av samma samhälle gör majoritära beslut acceptabla för minoriteten. Tvärtom, ett misslyckande med att skapa sådana känslor av gemensamhet utesluter solidaritet och utmanar de demokratiska institutionernas legitimitet. Detta leder oss till den centrala frågan om vi kanske står inför en ny omvandling av demokratin, särskilt när det gäller kopplingen mellan identitet och demokrati. Sammanhanget med denna fråga är att identitet och identitetspolitik verkar spela en viktig roll i fenomen som är nära relaterade till dagens utmaningar för demokratin. När allt fler medborgare i demokratiska länder är desillusionerade av liberal demokrati blir de alltmer frestade av populistisk politik, protektionismens paroler och krav på avskiljning (och jingoistiska svar på mer autonomi och decentralisering), liksom attacker mot minoriteters rättigheter. Diskursen om enstaka och smala identiteter går in i valda positioner för medlemmar av populistiska, auktoritära och anti-pluralistiska partier och påverkar nuvarande politiska och samhälleliga debatter.Mot denna bakgrund syftar detta avsnitt till att titta på identitetens roll för de demokratiska systemens uppfattade legitimitet. Medan en gemensam identitet traditionellt betraktas som grunden för ett legitimt demokratiskt system, används identitetspolitik för närvarande för att utmana legitimiteten hos liberala demokratiska system. Politiska ledare i demokratier vädjar ofta till (nativistisk, majoritär eller etnisk) identitet, eftersom de begränsar fria massmedier, radikaliserar den offentliga diskursen mot pluralism och undergräver systemet med kontroller och balans för att undkomma institutionell kontroll över deras styre. Samtidigt ligger den mer traditionella kopplingen mellan identitet och legitimitet till grund för politiska kampanjer för att “lämna” större politeter. Dessa kampanjer vädjar ofta till känslorna av snävt definierad identitet i kombination med mobilisering mot minoriteter eller uppfattad förtryck av majoritetsgruppen.