Night Skies

medan Baker arbetade på aliens, hade Spielberg andra tankar om Night Skies. “Jag kunde ha tagit bort mina sinnen. Under Raiders var jag mellan att döda nazister och spränga flygande vingar och ha Harrison Ford i allt detta höga serialiserade äventyr, jag satt där mitt i Tunisien, kliade mig i huvudet och sa: ‘jag måste komma tillbaka till lugnet, eller åtminstone andligheten, av nära möten.””Under uppsättningen Raiders läste Spielberg night Skies-manuset till Melissa Mathison (som var där för att se sin dåvarande pojkvän och framtida make Harrison Ford) och hon grät efter att ha hört det för att “tanken på en främmande varelse som var välvillig, öm, känslomässig och söt… och tanken på varelsen slår upp en relation med ett barn som kom från ett trasigt hem var mycket påverkande”.

när Spielberg kom tillbaka från Tunisien och Hawaii (där öppningen av Raiders of the Lost Ark filmades) stängde han ivrigt dörren på natthimlen och började planera filmen Mathison hade kallat ET and Me, men skulle på bara ett och ett halvt år vara känd för publik över hela världen som E. T. the Extra-Terrestrial. Rick Baker, som hade spenderat 700 000 dollar på oanvända nattskidor, modeller och animatronik, hade en enorm kamp med Spielberg, vilket ledde till att Carlo Rambaldi (som tidigare hade gjort alien creature designs för nära möten) gjorde creature designs för E. T.. John P. Veitch (dåvarande president för Columbia ‘ s worldwide productions) och Frank Price (då president för Columbia) var också missnöjda med uppkomsten av E. T. och ville inte göra “en wimpy Walt Disney-film”. I februari 1981 (sex månader efter att Columbias önskan om en uppföljning av närkontakt hade uppfyllts av Närkontakt av den tredje typen: specialutgåvan), Columbia satte Night Skies/E. T.-projektet i vändning. Sid Sheinberg (Spielbergs långvariga vän och dåvarande president för MCA, Universal Studios dåvarande moderbolag) köpte Night Skies/E. T. de 1 miljon dollar som hittills använts för att utveckla projektet och göra en affär där Columbia skulle behålla 5% av filmens nettovinst. (Veitch sa senare att ” jag tror att det året gjorde vi mer på den bilden än vi gjorde på någon av våra filmer.”)